Har läst boken tidigare, men läste om den nu igen, Andres Küngs ”Ett liv för Baltikum”. Andres var besjälad av tanken att Estland (och Baltikum) skulle bli fritt och han satte verkligen bollen i rullning, bl a med måndagsrörelsen, och han var oförtruten med att hjälpa sitt fosterland.
Jag kände Andres på den tiden han var (ung) tonåring och blygare pojke har jag kanske aldrig träffat. Tyvärr gick han ur tiden för några år sedan. (Han var förresten född i numera riksbekanta Ockelbo)
Det var inte så roligt för balter att fly hit under andra världskriget – från två ockupationsmakter: Tyskland och Sovjet - och höra att man var nästintill drägg och skulle packa sig hem igen fortast möjligt. Värst var skymfningarna från vänstern, socialdemokraterna och speciellt LO! (Sen fattade inte LO varför balterna inte ville in i fackföreningar och in i LO!) Usch!
I kapitlet: ”Om detta må ni också berätta” står om att offer för kommunismen var omkring 100 miljoner (siffrorna framtagna av ett franskt forskarlag i ”Kommunismens svarta bok”). Nazismens offer uppgår till 20 – 25 miljoner. Men om kommunismens offer och dess illgärningar vet man i Sverige väldigt litet. I Sverige har kommunistiska övergrepp bedömts mildare än nazistiska och fascistiska. Skolundervisningen tar upp för litet om kommunismen, mer upplysning behövs, t ex en informationskampanj liknande den man har om nazismen. Folkpartiledaren Lars Leijonborg krävde 40 miljoner kronor till sådan information, men kravet avvisades av regeringen. Göran Persson hade först varit positiv, men tvingades backa efter motstånd från vänsterpartiet….(självklart!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar