Sträckläste Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". En bok om hennes far, men samtidigt blir det också ett slags självbiografi. Fadern blir så levande i boken, han är realistiskt beskriven med svett- och urinlukt, men det skapas ändå en ömsint bild av honom. Litet utelämnande, men samtidigt lever fadern vidare genom boken, hågkommen. Fadern fick vårdnaden om Åsa, efter att modern stuckit. Underligt, att lämna ett litet barn i en snäll men ändå supande karls vård. Modern är f ö vänsterpartistisk riksdagskvinna.
Fick sträckläsa boken, för sen var det kvinnofrukostmöte på Möllevången med just Åsa Linderborg som föreläsare. Hon trollband åhörarna........
Varför är det så att man på olika möten o d utbyter telefonnummer och visitkort m m och vill så gärna fortsätta kontakten, men sen blir det inget av det hela......
När man kommer hem sen, så blir det något slags eftertankens kranka blekhet?
Inte ens vet jag vart jag gjorde av alla lappar jag fick...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar