Åt på Rauhrackel, en restaurang i Lund med österrikisk prägel. Jag undrar hur österrikisk den är, bad taste var det i alla fall.
Beställde in som förrätt friterade champinjoner och som huvudrätt wienerschnitzel. I tankarna fanns de goda anrättningar vi ätit på olika restauranger tidigare. Men det här var en bedrövelse! Bara det tråkiga utseendet! Sen hade de surkål till svamparna - och ack så surt surkål sen! Wienerschnitzeln (i och för sig en jätteportion) smakade jag bara två tuggor av, sa att "jag kräks"! Sen fick hunden där hemma resten - i alla fall blev han glad. Hade kocken en dålig dag? Det kan inte vara möjligt att man hyllar den restaurangen!
Jag kan också säga att jag gillar surkål, men inte så sur som deras var och smakade som om den togs direkt från burken.
Mormors Smedja är en fristad för mormortankar. En verkstad där mormor kan smida och fila på tankar, funderingar, idéer, åsikter, kanske också smida ränker... Det finns också plats för annat smått och gott. Vem vet vad det hela kan formas till….
tisdag 11 januari 2011
måndag 3 januari 2011
En motvillig monark
Har läst ut boken "Den motvillige monarken" (julklappsbok). Den var rätt tråkigt skriven.
Det tankeväckande var det dekadenta liv som de rika grabbarna för. Den grabbiga attityden i kungagänget. De rika verkar ha tråkigt, med en tillvaro utan mening, mål eller strävan. Aje, t ex, som ärvt sina pengar - jobbar han? Nio (!) barn har han, med olika fruar, som blir yngre för varje gång.
I boken skildras mest kungagängets framfart på de amorösa tiljorna. Kungen är väl med, men håller sig tydligen i bakgrunden.
Kungen verkar ha vänsterprasslat, t ex med Henemark - drottningen lär ha känt till historien. I boken står också att hon var bekymrad över kungens festande och pratade om denna sin oro med någon SÄPO-chef.
Det tankeväckande var det dekadenta liv som de rika grabbarna för. Den grabbiga attityden i kungagänget. De rika verkar ha tråkigt, med en tillvaro utan mening, mål eller strävan. Aje, t ex, som ärvt sina pengar - jobbar han? Nio (!) barn har han, med olika fruar, som blir yngre för varje gång.
I boken skildras mest kungagängets framfart på de amorösa tiljorna. Kungen är väl med, men håller sig tydligen i bakgrunden.
Kungen verkar ha vänsterprasslat, t ex med Henemark - drottningen lär ha känt till historien. I boken står också att hon var bekymrad över kungens festande och pratade om denna sin oro med någon SÄPO-chef.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)