Vägen till friheten och fåglarnas värld

Ny bok läst. Fick låna av kompis boken (biografi) "Vägen till friheten under andra världskriget". (Johnny Kivimets)
Handlar om en kille som flydde från krig och umbäranden i Estland under andra världskriget, då Estland blev ockuperat av såväl Stalin-Sovjet som Hitler-Tyskland. Sträckläste. Ja, så gick det alltså till under Stalins skräckvälde. Det hör man knappt något om. Hitler och Stalin var lika goda kålsupare. Stalin dock under längre tid än Hitler.
Boken utgiven av ett litet förlag och hade en del korrekturfel, såg jag.

Gick ut på promenad efter regnet - frisk luft. En fågel satt i ett träd och betraktade mig och omvärlden. Tänk vad många levande varelser som befolkar vår närmaste omgivning egentligen: flugor, larver, skalbaggar, fåglar, sniglar, myror, katter, hundar, m m m m. Vi människor är inte ensamma i världen - vi bara tror det, själviskt. Vem har sagt att just vi människor behärskar världen, kanske är det en synvilla eller något, kanske är det en fåglarnas värld. Och vi är inkräktare i deras värld och "ser" inte det uppenbara.
(Ja, nåt sånt funderade jag litet på, medan jag gick min powerwalk på 14 minuter denna gång. Svårt förklara.... Men kanske var det flashback från ett TV-program om utomjordningar - seriöst program - som jag bara "hamnade" i. Dessa kunde ta sig olika skepnader, behövde inte vara figurer eller litet människoliknande, som vi. Kanske gruskornsaktiga, eller se ut som nån ny sorts skalbagge, typ....)